nytt liv

Mycket har hänt på mycket kort tid, köpt hus, gjort slut,farfar som gick bort,flyttat, gjort klart skolan, nya drömmar och visioner.Har tänkt mycket på vad som är viktigt i mitt liv, och kommit fram till att de är upplevelser som är längst upp på min livs lista just nu.Efter 9 flyttar på ca 9 år så känner jag att man har samlat på sig onödigt mycket prylar. Som inte bara göra flyttar svåra men också att man knyter vissa band till vissa föremål. Min vision är att börja leva ett mer minimalistiskt liv! mitt mål är att äga så lite som möjligt fram tills nästa år.

Infekterade familjeträdet

 
 
 
Kanske de bara är så det ska vara, man har ju inte så mycket att jämföra med egentligen.
Men allt är inte svart vitt i en dispyt eller människor som krockar ihop i något onödigt bråk.
Jag förstår att det är svårt att ta in vad någon annan tycker när den skiter jävel i vad du säger. Alla fall är de nog så du upplever de… Om jag får vara den som är den och gissa.
De tragiska är när vuxna människor glömmer bort och jag förstår att de kan vara svårt att få distans till problem när man är mitt uppe i ett kaos mellan nära och kära. Men visst ska vi kunna kompromissa?
Det här trädet fungerar de inte att spruta mer dödligt gift på och hoppas att lössen ska fara av sig själv.
Vissa oss yngre att materiella ting inte har någon betydelse när familjen är de viktigaste.
Ta tjuren i hornen och var de bästa ni kan vara!
Så snälla kan vi inte vara vänner och mötas på samma villkor som förr?
 
 

Eller är det jobbigt att jag skriver om det?

Har du något att skämmas över? 

Jag ursäktar inte heller röran

 

Bara älskar Tove Lundin blogginlägg och måste tipsa om den! Jag själv har ingen diagnos men kan definitivt känna igen mig i texten! För ibland känner man sig som en missanpassad freak, och tro mig när jag säger det att som alla människor (för vi lever, då känner man) så har man fått krypa på botten av de så kallade livet!

http://blogg.1177.se/leva-med-adhd-och-bipolar-sjukdom/2012/07/jag-ursaktar-inte-roran/

 Finns det någon regel för hur länge man får renovera och säga: ”Ursäkta röran, jag håller på och fixar lite”? När går gränsen, när måste man istället säga: ”Jag bor såhär”?

Jag bor såhär med sladdar som sticker ut, sängen i vardagsrummet, garderoben i köket och ett tomt rum längst in. Rörmokaren kommer inte den närmsta tiden (om ens alls), så man skulle nog kunna säga att jag inte har en spis. Och elen är bara dragen in i vardagsrummet – jag gillar skarvsladdar, fast just nu har jag inga lampor så man får ta den här bautastora golvlampan och flytta runt.

Kom in, kliv över skoberget och hoppa jämfota över de blå ikea-kassarna med verktyg så kommer du till en mjuk soffa. Sätt dig där du så ska jag servera gott kaffe i trasiga koppar och kaka som jag inte bakat själv. Ta med dig golvlampan förresten, akta så du inte snubblar på sladdarna!

Egentligen är det inte min lägenhet jag syftar till (även om likheten är slående) – det är mig själv. Varför måste jag förklara mig? ”Ursäkta att jag är trasig, jag blir hel snart”. Det där är en resa jag vill dela med er – inte varenda oförstående kotte! Nä, nu blir det andra bullar (köpebullar).

- Hej, det här är jag!

- Men varför sticker det ut en sladd där? Man kan ju få en stöt.

- Sån är jag!

- Men ska du inte laga den där stora revan? Det sipprar ju ut känslor.

- Kanske, kanske inte, ska vi hitta på nåt?

- Vet inte, jag vill inte bli lortig, du står ju mitt i smutsen.

- Ta på dig gummistövlar då!

Din skithög..

RSS 2.0