Jag ursäktar inte heller röran

 

Bara älskar Tove Lundin blogginlägg och måste tipsa om den! Jag själv har ingen diagnos men kan definitivt känna igen mig i texten! För ibland känner man sig som en missanpassad freak, och tro mig när jag säger det att som alla människor (för vi lever, då känner man) så har man fått krypa på botten av de så kallade livet!

http://blogg.1177.se/leva-med-adhd-och-bipolar-sjukdom/2012/07/jag-ursaktar-inte-roran/

 Finns det någon regel för hur länge man får renovera och säga: ”Ursäkta röran, jag håller på och fixar lite”? När går gränsen, när måste man istället säga: ”Jag bor såhär”?

Jag bor såhär med sladdar som sticker ut, sängen i vardagsrummet, garderoben i köket och ett tomt rum längst in. Rörmokaren kommer inte den närmsta tiden (om ens alls), så man skulle nog kunna säga att jag inte har en spis. Och elen är bara dragen in i vardagsrummet – jag gillar skarvsladdar, fast just nu har jag inga lampor så man får ta den här bautastora golvlampan och flytta runt.

Kom in, kliv över skoberget och hoppa jämfota över de blå ikea-kassarna med verktyg så kommer du till en mjuk soffa. Sätt dig där du så ska jag servera gott kaffe i trasiga koppar och kaka som jag inte bakat själv. Ta med dig golvlampan förresten, akta så du inte snubblar på sladdarna!

Egentligen är det inte min lägenhet jag syftar till (även om likheten är slående) – det är mig själv. Varför måste jag förklara mig? ”Ursäkta att jag är trasig, jag blir hel snart”. Det där är en resa jag vill dela med er – inte varenda oförstående kotte! Nä, nu blir det andra bullar (köpebullar).

- Hej, det här är jag!

- Men varför sticker det ut en sladd där? Man kan ju få en stöt.

- Sån är jag!

- Men ska du inte laga den där stora revan? Det sipprar ju ut känslor.

- Kanske, kanske inte, ska vi hitta på nåt?

- Vet inte, jag vill inte bli lortig, du står ju mitt i smutsen.

- Ta på dig gummistövlar då!

Din skithög..

RSS 2.0